Liksom människor kan andra djur drabbas skelning, en patologi som kännetecknas av att ögonen inte riktas samtidigt mot samma punkt. Hundar är ett tydligt exempel, eftersom det finns flera fall där samordningen av deras ögonbollar försämras av olika skäl.
Det finns olika typer av strabismus hos hunden, klassificerad enligt följande:
Konvergerande strabismus: Ögonen glider inåt. Det påverkar båda ögonen.
Divergerande strabismus: Ögonen glider utåt. Liksom den tidigare påverkar det båda ögonen.
Dorsal strabismus: Ögonen glider uppåt. Det kan bara påverka ett öga eller båda.
Ventral strabismus: Ögonen glider nedåt. Det påverkar båda ögonbollarna eller bara en.
Det är lätt att upptäcka denna störning hos vårt husdjur, eftersom symtomen är mycket synliga. Det räcker att kontrollera att ögonen inte riktas i samma riktning när djuret fixar sin blick, något som märks snabbt. Beroende på vilken typ av strabismus vi pratar om kan det åtföljas av andra tecken, såsom apati eller aptitlöshet.
Detta problem kan uppstå på grund av flera orsaker, uppdelade i allmänna egenskaper hos medfödda och förvärvade.
1. Medfödda orsaker: Hunden är född med denna sjukdom, vilket i sin tur beror på en förändring av de extraokulära musklerna. Mopsen är till exempel en ras som är benägen för den.
2. Förvärvade orsaker: det manifesterar sig under hundens liv och kan vara en följd av trauma, nervsjukdomar, tumörer eller vestibulära systemtillstånd, bland andra hälsoproblem.
I många fall kräver denna patologi inte veterinärbehandling, eftersom den inte hindrar djuret från att leva ett normalt liv. Vid andra tillfällen är det dock nödvändigt att tillgripa operationen, något som bara är möjligt om problemet är extremt allvarligt. I vilket fall som helst, innan vi ser tecken på skelning hos vår hund, måste vi rådfråga det så snart som möjligt med specialisten.